Inledning – Ett land i krig

Andra världskriget känner alla till. Det påverkade alla människors liv och det har skrivits mängder av böcker om kriget. Man har gjort filmer och dokumentärer, använt kriget som slagord i politiska sammanhang och pekat på händelserna i Tyskland som de ultimata följderna av rasism. Men andra världskriget påverkade även de små ockuperade och annekterade staterna på ett förödande sätt. I dessa länder vändes utvecklingen till nästan 50 år av mörkläggning och underkastelse. I väst visste mycket få människor om vad som hände. En järnridå upprättades, och livet bakom denna visste de flesta ingenting om. Några såg det som ett enda stort fängelse, några såg det som befriande socialism och arbetarmaktens centrum. Men hur gick et egentligen till, hur kunde egentligen Sovjet lägga beslag på så många länder. Alla har sin egen historia men här är en kort version av vad som hände i Baltikum.

Andra Världskriget i Estland

Uppdelningen av Europa

Den 23 Augusti 1939 skapades den s.k. Molotov-Ribbentrop pakten mellan Sovjetunionen och Nazi-Tyskland. Pakten innefattade ett avtal om att Ryssland och Tyskland inte skulle angripa varandra militärt. Det skrevs under i Moskva av Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov och Tysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop.

Avtalet var praktiskt för Hitler och han skulle nu kunna angripa Polen utan att få Sovjet som fiende. Stalin å andra sidan hade misslyckats med att bilda förbund med Storbritannien och Frankrike, men kunde nu istället få till ett avtal med Tyskland.

Men pakten innefattade också ett hemligt avtal som delade Europa i 2 delar, ett Centraleuropa och Östeuropa. Östra Polen, Finland, Estland, Lettland och Bessarabien tillföll Sovjet. Västra Polen och Litauen tillföll Tyskland men detta ändrades senare så att Sovjetunionen även fick Litauen.

Den 1 september 1939 angrep Tyskland Polen och startade därmed Andra Världskriget. Estland deklarerade sig neutralt.

Den 17 september invaderade Sovjetunionen Polen från öst och koncentrerade stora trupper vid gränserna till Baltikum och Finland. Den 28 september  hotade Sovjet Estland genom att placera trupper vid gränsen och även med direkta militära hot, och etablerade militära baser i landet. Lettland och Litauen behandlades på ungefär samma sätt.

Finland vägrade låta Sovjet upprätta militära baser och detta utvecklade sig till det berömda Finska Vinterkriget.  Internationella protester framfördes och Sovjet blev p.g.a. detta uteslutet ur Förenta Nationerna.

På sommaren 1940 ockuperades Estland av Sovjetunionen. Det kunde ske lugnt och utan invändningar av Tyskland just på grund av Molotov-Ribbentroppakten. Resten av världen var mest bekymrade över vad som hände i Frankrike.

Den Sovjetiska regimen införde genast en terror-regering. Små privatägda bondgårdar skulle slås ihop till stora statliga jordbruk. De som protesterade skulle rensas bort.

Folket blev uppdelat i vänner och fiender. Minoriteter såsom judar och estniska ryssar förklarades som fiender. De personer som tillhörde de ockuperade ländernas politiska, militära, affärsmässiga eller sociala kulturpersonligheter skulle elimineras. Det kunde vara forskare, ingenjörer, skådespelare, lärare, läkare och studenter. Fiender var också kyrkans män och kvinnor, samt de som ägde något av vikt för staten.

Det ryska skräckväldet kulminerade 1941 i juni då lika många oskyldiga människor som Gotlands befolkning tvingades bort till okända orter i Sibirien varifrån de sällan eller aldrig återvände. Man räknar med att 10 000 personer deporterades och fängslades de i arbetslager, där många dog.

 

Tyskland ockuperar

I juli 1941 följdes den sovjetiska ockupationen av en tysk ockupation. Den 6 december 1941 deklarerades Estland befriat från ryssarna och ockuperat av Tyskland. Den tyska ockupationen varade till sommaren 1944. Idag räknar man med att ca 8000 estniska medborgare likviderades av tyskarna. Över 20 000 andra europeiska medborgare fördes till Estland, bl.a. judar och sovjetiska krigsfångar. Dessa blev antingen dödade eller satta i fångläger som tyskarna upprättade i de baltiska staterna. Under tyskarnas ockupation värvades estniska män till den tyska armén, precis som man gjort under sovjetisk regim.

 

Motståndsrörelse

I århundraden har estniska män och kvinnor och ibland hela familjer gömt sig i skogarna när de och  den för tillfället härskande utländske herren inte kommit överens. I skogarna levde de och avvaktade bättre tider. De modigaste av släkt och vänner hjälpte dem med mat och kläder.  Motståndsmän och de som fanns på listan för deportation gömde sig i skogarna. Motståndsmännen klassas idag som en gerillarörelse,  som varade mellan 1941-1953.

1944 i september var det ett faktum att Estland blivit en Sovjetrepublik och alltfler gömde sig i skogarna. 15- 20 000 hade som uppgift var att försvara estniska liv och estnisk egendom mot Stalins förstörelse. KGB svarade med förintelsegrupper som skulle leta rätt på dem.

För kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen rekryterades över 50 000 estniska män till ryska armen. Av dessa sändes 30 000 män dock  till arbetsläger i Sibirien och många försvann spårlöst. I slutet av 1942 förflyttades de överlevande från Sibirien till Röda Armén och kriget på Östfronten.

Den andra sovjetiska ockupationen

I januari 1944 påbörjade Sovjet sin baltiska offensiv. Samtidigt påbörjade tyskarna en massiv rekrytering av estniska män till den tyska armén. I februari påbjöd den estniske expresidenten Jüri Uluots de estniska männen att värva sig, och på så sätt få bättre motstånd mot Röda Armén och eventuellt slippa undan ockupationen. Under försommaren 1944 hade ungefär 38 000 män mobiliserats till den tyska armén. Även 3 000 ungdomar i åldern 16-17 år hade rekryterats till det tyska luftvärnet.

I början på 1944 hade dock Röda Armén gått över floden Narva och etablerat ett antal befästningar vid broar för en framtida större framryckning. Den 9-10 mars 1944 bombade Sovjet huvudstaden Tallinn och förstörde många viktiga byggnader samt dödade ett stort antal civila. Röda Armén intog Narva och tyskarna retirerade.  I tre veckor pågick hårda strider  och många ester dog i striderna.

Hitler beordrade evakuering av Estland den 16 september och den Röda Armén påbörjade genast en ny offensiv . Från 17-22 september  stred estniska män mot varandra, rekryterade under de olika ockupationerna till ryska resp sovjetiska armén.

 

Estniska flaggan
Sovjets flagga

Den 22 september 1944 intog Sovjet Tallinn. Den estniska blå-svart-vita flaggan ersattes med en röd Sovjetisk flagga. Nu var det ett faktum att Estland blivit en Sovjetrepublik

 

Livet förändrades för vanligt folk. Några av de värsta brotten mot mänskligheten i modern tid har begåtts av de kommunistiska regeringarna. Terror inledde styret i Sovjet och varade i mer än 70 år i Ryssland och 47 år i Estland.

Vad hände med flyktingar och minoriteter?

Ca 70 000 ester tvingades fly från landet. De flesta flydde med båt till Sverige eller Tyskland, där de placerades i flyktingläger.

Den sovjetiska administrationen anlände till Tallin den 25 september 1944. Uppgiften var att radera ut alla spår av en estniskt regering och stat. Under 1944-1953 deporterades tusentals ester till olika ställen i Ryssland, där de sattes i fångläger eller i arbetsläger. En del deporterades till avlägsna ställen under extremt dåliga förhållanden.

I Baltikum drabbade deportationer främst människor som haft framträdande positioner i mellankrigstidens fria baltiska stater och sågs som nationalister. När Estland ockuperades av Tyskland blev det ett tillfälligt stopp. När kommunisterna 1944 säkrat makten över Baltikum, följde dock nya och mer omfattande deportationsvågor. Som ett resultat av det sovjetiska ministerrådets dekret från den 29 januari 1949 om ”deportation från de litauiska, lettiska och estniska sovjetrepublikernas territorier av kulaker med familjer samt banditer och nationalister med familjer”, miste de baltiska områdena under den största deportationen i mars 1949 sammanlagt 94 779 människor. Slutstation för dessa deportationer var Sibirien, för de allra flesta Irkutsk och Omskområdena.

Enligt ett ”White Paper” som skrevs av en kommission, utnämnd av estniska parlamentet, uppgick förlusterna av människoliv under ockupationerna 180 000 personer. 90 000 av dessa blev dödade medan de övriga 90 000 lämnade Estland som flyktingar, emigranter eller desertörer. Över 33 000 ester blev tvångsförflyttade från Estland till Sovjetunionen.  Estniska minoriteter såsom Baltiska tyskar, svenskar, judar och romer lämnade landet eller blev avrättade. Ca 80 000  ester flydde till Sverige och Tyskland (inkl ca 7 000 etniska svenskar). 20 000 estniska tyskar flydde till Tyskland. Under 1941 deporterades 400 judar till Sibirien, och resterade judar i Estland blev avrättade av tyskar under den tyska ockupationen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera