Hej,

Just nu är det COVID-19 pandemi i hela världen. Jag som är i riskgruppen stannar hemma. Nej det är inte tråkigt. Trädgården kräver sin uppmärksamhet och jag skriver färdigt min bok om mina föräldrars flykt från Estland och deras första tid i Sverige. Dessutom målar jag då och då. Men väggarna hemma är begränsade så jag vet inte vad man skall göra med tavlorna. En del har jag gett bort, porträtt av barnbarnen. Men även sonen har begränsat väggutrymme.

Jag har sytt munskydd, men inte använt dem ännu. Troligen är de av bomull inte särskilt skyddande. Kanske var det ett onödigt jobb. Jag har en väninna som inte tänker komma ut ur sin karantän förrän hela svenska folket vaccineras. Kan man klara det? Så nu är frågan om man går under av pandemin eller av det ekonomiska bakslag som världen står inför. Det är mycket tyst om de 6 miljoner flyktingar som finns i världen. Jag får väl se det som en vinstlott att mina föräldrar lyckades komma till ett land utan krig och utan pandemi. De som flydde på 40-talet fick i alla fall ett någorlunda bra liv.

Nu har jag lagt ut 3 kapitel av min bok på hemsidan. Det kommer fler.