Meetas historia

Kort sammanfattning av Meetas uppväxt

Uppväxten i Estland 1911-1918

Meeta föddes som det sjätte barnet i en storfamilj. Familjen bodde ute på en gård på landet. Fadern var snickare och modern Kai en rund och god kvinna som aldrig sa ett ont ord. Äldsta dottern Pauline var redan 9 år och kunde hjälpa till i hushållet. Arnold var 8 men fortfarande en lekfull pojke. Leontine var 6 år, Alexander 3  och Leida bara 1 år. Kai kunde helt och hållet ägna sig åt de små barnen.

Kai fick ytterligare 3 pojkar. Meeta förblev den yngsta dottern och behövde därför inte hjälpa till så mycket i hemmet. Hon var en söt flicka som lätt blev brun i solen. Faktiskt hände det en gång att ett amerikanskt, barnlöst par ville köpa den lilla pepparkaksdockan för en stor summa dollar. Kai kunde dock inte sälja henne för allt guld i världen. Hennes nio barn var hennes allt, hennes glädje och mening i livet.

 

Meetas föräldrar
Kai och Mart – föräldrarna

När Meeta var 6 år bestämde familjen sig för att flytta in till stan. Efter ryska revolutionen 1917 fick pappa Mart arbeta en tid i Petrograd (numera Petersburg). Estland tillhörde fortfarande Ryssland och de som inte drog ut i första världskriget  fick göra sin tjänstgöring för riket på annat sätt. När fadern kom hem  byggde han själv ett hus i utkanten av Tallinn. Det var ett vackert hus med många snidade detaljer. Tanken var att  barnen skulle få utbildning och i stan var det nära till skolor och universitet.

Men saker och ting blev inte som man tänkt. Över en natt förlorade alla pengar familjen hade sitt värde.  Estland blev självständigt den 24 februari 1918 och fick en egen valuta. Den tillfälliga valutan under arbetet i Petrograd togs bort även i Ryssland som införde rubeln.

Barnen var nu lite större och Kai fick mer tid för sig själv. Pauline skötte hemmet och Leontine var hennes hjälp. Pojkarna fick hjälpa till med att snickra och hålla huset i ordning. Och det var i ordning. När Kai pratade med sina barn hände det att hon skrattade så att hela den runda magen gungade som ett stormigt hav. Barnen älskade de här stunderna och de älskade sin goda och glada mor.

För att bättra på ekonomin fick Kai en bra idé. Hon skulle öppna livsmedelsbutik i området där de bodde, Nõmme strax i utkanten av Tallinn. Där fanns ju ingen affär och folk fick gå långt för att köpa en liter mjölk. Sagt och gjort. Maken Mart hittade en liten lokal i närheten. Varor beställdes och alla barnen hjälpte till. Det var ett trevligt arbete. Bland varorna fanns både kakor och karameller och barnen var inte särskilt nödbedda. Godis var en lyx som endast ett fåtal kunde unna sig.

Pappa Mart fortsatt att arbeta. Han byggde möbler och snidade de mest fantastiska dekorer. De flesta möblerna var lackerade och polerade helt blanka. Rundade hörn och infällda glas vittnade om Marts skicklighet och många ville köpa dessa utsökta ting. Familjen saknade därför inte pengar och Kais lilla butik behövde inte nödvändigtvis gå med vinst. Mjölk hämtades från gårdarna i närheten. Kai bakade själv brödet och alla dessa goda kakor. Utanför butiken stod tunnor med rysk kaviar och ibland fanns det små grå räkor bland rommen. Men de otäcka och fula räkorna plockades bort och kastades som oätliga – det var ju rommen som räknades, ett gott smörgåspålägg.

Nu fanns det också gott om fattigt folk i området. Det hände ofta att de fattiga bad Kai om kredit och andra tiggde lite mat till sina barn. Kai kunde inte stå emot. Hon gav kredit och skänkte de fattiga mjölk och bröd. Maken Mart var arg. Även om butiken inte behövde gå med vinst borde den i alla fall gå runt. Men pengar kom inte in trots att butiken var full med folk. Saken blev inte bättre av att flera av de 9 barnen i smyg stoppade i sig godis som egentligen skulle säljas. Det hände därför att godsaker  som skulle levereras helt enkelt tog slut på vägen. Men detta var att utmana ödet. Pappa Mart var inte nådig mot den som förskingrade säljbara varor.

En dag sa Mart att om hustrun inte började ta betalt skulle han låsa in sig. När saker och ting inte blev bättre tog Mart med sig lite mat och kläder och klättrade upp på vinden. Han stängde luckan och förbjöd alla i familjen att komma upp. Några dagar gick och Kai kunde inte låta bli att sticka upp lite färskt bröd och mjölk genom en springa vid luckan.

Men nu började det höras kvidningar från vinden. Mart kved och ojade sig och Kai undrade förtvivlat om han var blivit sjuk. När han inte svarade petade hon upp lite mer bröd, några goda kakor och drycker. Men Mart kved allt värre. Efter en vecka bad han Kai komma upp och se till honom. Där låg Mart i hög feber och maten från dagen före var orörd. Nu blev det bråttom. De äldsta pojkarna fick hjälpa till att få ned honom och en doktor tillkallades. Alla trodde att han fått tyfos eftersom han klagade på smärtor i magen.

Doktorn undersökte Mart och ställde diagnos. Mart hade svår förstoppning. Under veckan på vinden hade han hållit sig för att slippa förödmjukas genom att gå ner till toaletten. Skall man låsa in sig får man ju hålla sitt ord även om man har behov.  Så nu fick doktorn ordna med laxering och massage. Det blev en smärtsam upplevelse men efter ytterligare en vecka var Mart återställd. Kai började nu fundera på att lägga ner butiken.

Mart och Kais barn

Pauline 1902

Arnold 1903

Leontine 1905

Alexander 1908

Leida 1910

Meeta 1911

Martin 1914

Roman 1918

Otto 1923

Sass och Leida. Klicka för mer information.