Målning som hobby

Målning som hobby

Ända sedan jag var mycket ung tyckte jag om att teckna. Men jag började inte måla förrän i 30-årsåldern. Det första jag målade var en dam med en flaska vin. Sedan blev det porträtt av min son, mina föräldrar och mina svärföräldrar.

Numera är vi ett gäng damer som samlas en gång i veckan och målar tillsammans. Det är avkopplande och roligt. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Vi utvecklas lite för varje gång, provar på nya tekniker och har gjädje av vår målning och varandra.

Många av mina teckningar och målningar har jag lagt upp i en portfolio här. 

Min blogg

Hej,

Just nu är det COVID-19 pandemi i hela världen. Jag som är i riskgruppen stannar hemma. Nej det är inte tråkigt. Trädgården kräver sin uppmärksamhet och jag skriver färdigt min bok om mina föräldrars flykt från Estland och deras första tid i Sverige. Dessutom målar jag då och då. Men väggarna hemma är begränsade så jag vet inte vad man skall göra med tavlorna. En del har jag gett bort, porträtt av barnbarnen. Men även sonen har begränsat väggutrymme.

Jag har sytt munskydd, men inte använt dem ännu. Troligen är de av bomull inte särskilt skyddande. Kanske var det ett onödigt jobb. Jag har en väninna som inte tänker komma ut ur sin karantän förrän hela svenska folket vaccineras. Kan man klara det? Så nu är frågan om man går under av pandemin eller av det ekonomiska bakslag som världen står inför. Det är mycket tyst om de 6 miljoner flyktingar som finns i världen. Jag får väl se det som en vinstlott att mina föräldrar lyckades komma till ett land utan krig och utan pandemi. De som flydde på 40-talet fick i alla fall ett någorlunda bra liv.

Nu har jag lagt ut 3 kapitel av min bok på hemsidan. Det kommer fler.

Roligt sagt av barnbarnen

22 juni 2013

Neo i Astrid Lindgrens värld – per telefon:

– Farmor, jag har fått en pilbåge.

– Har du fått pilar också?

– Jag har fått en pil.

– Du får väl ha fler pilar?

– Nej jag behöver bara en pil. Mina kompisar har också en pil.

– Är det inte bättre med fler pilar?

Tystnad…

– Nej, det är bättre med en pil. Om jag blir av med mina pilar, behöver jag bara leta efter en pil.

—————————————————————————————————————

Lova: Farmor, hur många barn har du?

Jag: Jag har bara ett barn, det är din pappa Peter.

Lova: Nej farmor, du har fler barn, Jag och Neo också.

Neo: Då har du tre barn!

—————————————————————————————————————

Neo: Det här legot kostar bara 300 kronor

Jag: Hur vet du det?

Neo: Där är tre gubbar, titta, ett, två, trehundra.


Noah räknar sina leksaksflygplan.

Noah: Ett, två, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv. Jag har 12 flygplan.

Jag: Du 3:an.

Noah: Farmor, jag behöver ingen 3:a.

I Göteborg

Den 15 september fyllde Lova 4 år. Men båda barnen hade halsfluss och kalaset fick skjutas upp till söndagen därpå.

Jag kom till Göteborg på söndagen den 16 september. Penicillinet tog båda barnen glatt eftersom de fick en godisnapp efteråt. De verkade friska och skulle gå på dagis och skola redan på tisdag. Men natten mot tisdag blev Neo magsjuk. Han kräktes flera gånger och mådde illa. Han fick också svaga prickar på kinden och halsen. Illamåendet varade hela tisdagen och kvällen. Men redan på onsdag var han glad och pigg. Vi vet ännu inte vad som hände. Det kunde varit penicillinet.

 

På torsdagen var Neo och jag i Nordstan. Vi skulle köpa pilar (skott av skumplast) till en Star Wars pistol. Vi  åt på MacDonalds.
Men skotten passade inte riktigt. Några av dem gick inte att skjuta med. Lova fick en bok med klippdockor. Hon har börjat klippa saker men klarar ännu inte av att följa kanterna. Men hon målar ganska fint i målarböckerna, håller sig någorlunda inom linjerna.

Lova har ett fantastiskt minne. Hon kommer ihåg allt. Ett bra minne kombinerat med stark vilja och envishet kan vara jobbigt nu, men guld värt när hon blir större. Ingen sätter sig på Lova.

Neo är snäll och har ett mycket gott hjärta. Han säger ofta att man inte får slå eller plåga djur. En liten snigel som vi hittade i en blomma ville han att jag skulle lägga ner i gräset försiktigt så att den inte blev skadad. Nu börjar han förstå logiska sammanhang. Man kan berätta historier med en riktig handling och han kan förstå och skratta åt enkla skämt. Dessutom pratar han ganska bra nu. Det har tagit tid men blir bra till slut.

Neo har börjat i O:an på Parkskolan ca 1 km härifrån. Idag skulle jag gå med honom till skolan men han tog en omväg av misstag och jag tror att det tog ca 20 minuter innan vi var framme. Nu har jag kollat vilken genväg som är bäst och tar den nästa gång. Men på vägen pratar vi och han säger många roliga saker som jag tyvärr inte alltid kommer ihåg. Skall spela in dem på mobilen i fortsättningen.

Det bästa Neo vet på kvällen är när jag berättar tokiga historier om pappa Peter. Men jag kommer tyvärr aldrig ihåg roliga historier. Så jag får lägga till historier om andra personer i släkten. Han skrattar så han viker sig dubbel när jag berättar om farfars far Erik.

Han gillar också sagor som handlar om troll och farliga figurer. Lite ”läskigt” skall det vara. När jag berättade Den Fula Ankungen sa han med allvarsam min: Den var inte så bra farmor!. Men bröderna Grimms sagor är bra. Jag får bara ändra vissa scener från att de äter upp någon, till att de sätter fast densamme.

Lova gillar katter och prinsessor. Kitty är en given favorit. Hello Kitty saker finns överallt bland hennes leksaker och i hennes rum. Neo har gått från Star Wars till Ninjago. Till jul blir det kanske Ninjago lego, och han är duktig på att bygga efter ritningarna.